Mitt rum är en sopptipp
Hej igen,
Har fortfarande inte orkat städat mitt rum, men får väll skylla på mig själv. Igår sov syrrans kompis över och idag klippte hon hennes hår, efter det klippte och noppade hon ögonbrynen på den lilla flickan som bor hos oss. (För er som inte vet, min familj är en jourfamilj. Hem för barn innan ett fosterhem, där bor de tillfälligt under socialens utredning.) Vet inte varför, men jag älskar verkligen att se min syster klippa andras hår. Om ni tycker det låter konstigt, så håller jag med er.
Idag har jag också besökt min kompis Nicole en snabbis. Har saknat henne och har bestämt min för att försöka träffa henne oftare, men det är som sagt svårt när skolan styr ens liv. Längtar verkligen till studenten. Bara en och en halv termin kvar, sen måste man skaffa ett ordentligt jobb. Känns väldigt overkligt på något sätt, har fortfarande svårt att se mig själv som en ansvarig vuxen. Jag har en lång väg kvar innan jag når dit.
Ska försöka träna lite nu inför auditionen nästa vecka, har fortfarande fjärilar i magen. Börjar kännas lite som en plågsam sjukdom nu när det inte går över. Nu vill man nästan få det hela överstökat på en gång istället. Önskar att tiden kunde gå snabbare.
MVH Vizoo
Har fortfarande inte orkat städat mitt rum, men får väll skylla på mig själv. Igår sov syrrans kompis över och idag klippte hon hennes hår, efter det klippte och noppade hon ögonbrynen på den lilla flickan som bor hos oss. (För er som inte vet, min familj är en jourfamilj. Hem för barn innan ett fosterhem, där bor de tillfälligt under socialens utredning.) Vet inte varför, men jag älskar verkligen att se min syster klippa andras hår. Om ni tycker det låter konstigt, så håller jag med er.
Idag har jag också besökt min kompis Nicole en snabbis. Har saknat henne och har bestämt min för att försöka träffa henne oftare, men det är som sagt svårt när skolan styr ens liv. Längtar verkligen till studenten. Bara en och en halv termin kvar, sen måste man skaffa ett ordentligt jobb. Känns väldigt overkligt på något sätt, har fortfarande svårt att se mig själv som en ansvarig vuxen. Jag har en lång väg kvar innan jag når dit.
Ska försöka träna lite nu inför auditionen nästa vecka, har fortfarande fjärilar i magen. Börjar kännas lite som en plågsam sjukdom nu när det inte går över. Nu vill man nästan få det hela överstökat på en gång istället. Önskar att tiden kunde gå snabbare.
MVH Vizoo
Kommentarer
Trackback